RIP Tok gubben

På alla hjärtans dag valde min plastmorfar Rune att äntligen få somna in efter nästan 2 års sjukdom som gjorde att han försvan mer och mer. Nu i slutet låg han för det mesta och sov och kunde inte prata eller höra =(
Det är en stor förlust för världen att ha förlorat Rune som ägnade sitt liv åt att sprida glädje genom sitt busiga humör och musik.

Han hade alltid med sig ett munspel som han kunde sätta igång och spela överallt.
Något som irriterade mig mycket när jag va ung ;)
När han satte igång och spelade och larvade sig framför mig och mina kompisar.
Han kunde gå till ungdomsgäng som bara stod och hängde för att ropa tjenare grabbar hur
är det här då? Och sätta igång och spela ;) Och han blev aldrig nedslagen eller liknande.

Många känner Rune, eller känner till den tokiga gubben som alltid va glad och aldrig ville ha
hjälp utan han skulle ta sig fram överallt. Han och min mormor bor/bodde 3 trappor upp som han
kämpade sig upp för tills det inte gick längre.


Det va inte Rune som låg där i sängen, jag hann träffa honom ca 2-3 veckor innan han somnade in.
Och jag kände knappt igen honom =(
Han som alltid brukar skratta på sitt sätt och klappa en på kinden och ge en stor kram och puss på kinden. Jag är glad att han hann träffa mina barn och systerdottern.
Jag mins när vi alla åkte till Huddinge och mormor sa att ha inga förhoppningar att han kommer veta vem ni är eller vara vaken.
Men när vi stod där i rummet så vaknade han till och skrattade svagt och fick ha systerdottern i sin famn en snabbis =) Han fick kort på alla barnen och va så glad.
Det är ett mina jag tar med mig, för jag tänker inte minnas Rune från sjukhus sängen.
Jag kommer minnas den riktiga Rune! Han som orkade följa med till min och Tobbes vigsel på power big meet =)

Vi älskar och saknar dig Rune! Den 5e säger vi farväl till dig!